Min pappa har haft alzheimers i 4-5 år nu och det finns inget värre än att se sin pappa tyna bort och se sjukdomen ta över mer och mer. Det är inte min pappa längre, inte pappa så som jag minns honom. Den skämtsamma, pigga och pratglada pappan har tagits över av en sjukdom som bryter ner och tar över hjärnan och hans kropp. En så simpel sak som att veta att man ska hälla dricka i glaset och inte på maten. Att man äter desserten i glaset med sked och inte dricker den. 

Det är tufft och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. 

Min pappa. Min pappa med alzheimers.