ny energi
Livet är märkligt. Det är som att jag fått tillbaka en del av mitt vanliga jag de senaste dagarna. För första gången sen innan jag blev sjuk i somras, har jag inte vilat på dagen de senaste 3 dagarna. Jag har varit igång med bakning, promenader, klippt mig, köpt hundmat, druckit kaffe i solen, åkt iväg med hundarna och låtit dom busa vid ån. Jag hoppas inte att det bara är det härliga vädret som fått mig att må bättre. Jag hoppas att det här håller i sig nu.
Och förhoppningsvis börjar jag jobba igen nästa vecka, sist jag jobbade var i juni. Längtar efter rutiner igen, tjäna pengar, komma nånstans framåt.
Även om det fortfarande gör ont ibland av att saker och ting inte är som förut, så går jag inte sönder av det längre. Jag kämpar på, kämpar för mig själv.
i rampljuset för en dag
I fredags skrev jag ett långt inlägg på Facebook om hur det är att vara sjuk i dagens Sverige och att kämpa för sin rätt mot försäkringskassan. Bara en stund senare hör en reporter från Expressen av sig och vill skriva en artikel om det jag varit med om. Sagt och gjort, igår morse publicerades den. Mycket kom inte med, men på det stora hela blev den helt okej. Och vilken respons jag fått! Mängder av människor har hört av sig för att stötta och peppa.
I fallet med FK då så fick jag avslag förra veckan. Några dagar senare skickade jag in en begäran om omprövning, samt hade en träff med en neuropsykolog på MS-centrum. Hon gjorde massa tester på mig, och förutom min svåra hjärntrötthet har jag en påtagligt nedsatt funktion i minnes- och koncentrationsdelen. En utmattningsreaktion på allt jag varit med om, och en depressiv episod samt min MS i botten. Förhoppningsvis kan det styrka hur jag mått så FK kan få upp ögonen.
Jag mår dock på ett sätt bättre idag än vad jag gjort tidigare. Nu känner jag en liten kämparglöd till att hitta ett jobb jag trivs med, komma in i rutiner och annat. På ett sätt väljer jag hellre hjärntröttheten och minnes- koncentrationssvårigheterna än att känna den totala tomhet jag gjorde i höstas.
På det personliga planet känner jag mig väldigt upp och ner. Slits mellan att vilja kämpa och att bara lägga ner och gå vidare. Men för varje dag som går tror jag det blir lite, lite bättre. Det känns inte riktigt lika tungt nu som för ett par veckor sedan. Men jag ska inte säga för mycket. En dag i taget. Kämpa på.
