Jag har levt på hoppet i 1,5 år. Det visade sig häromdagen att exakt allt varit en lögn. Det finns inte en enda sann sak som kommit ur hans mun. Hur man kan leva ett sånt dubbelliv är för mig helt obegripligt. Hur man kan vara i ett förhållande men ständigt ljuga för mig och säga det inte är någonting, fortsätta ha kontakt och träffa mig, veta om vilka känslor jag haft och spela på dom. Prata så mycket bakom hennes rygg till mig för att få mig att tro att det inte är något mellan dom. Allt för sin egen vinning. Manipulation. Psykopat. Att sitta och inte ha någon som helst ånger eller ångest att man spelat ett jävla spel med två tjejer som varit all about him. Att se på oss medan vi berättar vår sanning för varandra och höra honom säga "Du borde fattat jag inte ville vara med dig". Nej inte med henne heller tydligen. Kräk. Äckel. Jag är så ledsen att jag lagt så mycket tid, energi och känslor på den relationen. Allt har varit genuint från min sida och att då få höra sanningen från någon som blivit lika playad som mig är tufft. Säkert ännu tuffare för henne som sett sig i ett förhållande. Inget av det här varit på riktigt för honom. Ett spel. Ett skämt. Det kapitlet är avslutat nu. När jag åkte därifrån efter över 3 timmars prat stängde jag den dörren för gott. En sten har lossnat från mitt hjärta att äntligen få se sanningen men det sliter mig samtidigt itu att veta allt varit en lögn.