jag undrar ibland om jag är dömd från start

vet inte längre vad jag springer ifrån
men kraven att prestera äter upp mig inifrån.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0