"Pessoabettet ger inte hävstångsverkan som många påstår, då pessoabettet är ett hissbett. För att få ut en hävstångsverkan måste bettet ha något som stoppar förhållningen från ryttarens hand, exempelvis en kedja.
Vid en förhållning med ett delat pessoabett trycks bettet ihop och ger den omtalade nötknäppareffekten mot hästens gomtak, samtidigt som bettet trycks uppåt mot hästens tänder. När detta sker kan hästen få skador på gomtak, tänder och inte minst mungipor, förutom trycket och friktionen är nypskador väldigt vanliga då mundelen förflyttas långt på bettringen. Pessoabettet ger även gageffekt, trycker i nacken, när detta sker vill hästen sänka sitt huvud för att undvika obehaget i nacken, men samtidigt vill hästen höja sitt huvud för att undkomma smärtan som uppstår i munnen. Bettet ger dubbla signaler och skapar frustration hos hästen!

Många tycker att pessoabettet är ett snällt bett då det saknar "hemskheter" som kedjor och liknande som pelhambett och kimblewick/jaktkandar har, men det är snarare tvärtom! Tack vare kedjan hindras ryttaren från att dra för mycket, det gör inte ett pessoabett, där kan ryttaren dra hur mycket som helst.

Pelhambett har oftast (ska vara!) odelade mundelar och är konstruerat för att ridas med två tyglar. Fördelen är att man inte behöver "koppla in" stången förrens man medvetet gör det valet. Därimellan har det samma effekt som ett odelat tränsbett. Pelham med delta är inte optimalt, då är jaktkandaret ett bättre alternativ om man vill ha endast en tygel i handen. Stångbett ska användas med korrekt spänd kinnkedja alt läderrem om hästen är känslig och endast ihop med engelsk nosgrimma.

Många tror att deras häst fungerar jättebra på pessoabett för att hästen inte protesterar(!), det beror på de dubbla signalerna, hästen kan inte säga ifrån! Istället vänjer sig hästarna vid att vika in näsan, släppa kontakten med bettet så att de upplevs som mjuka i munnen, bli framtunga och springa så "vackert" på tygeln som många orutinerade säger, de som inte riktigt förstått det hela med hur hästen arbetar när den går i form. Hästar som rids på pessoabett har oftast bakbenen fortfarande kvar hemma i stallet som man brukar säga. Man brukar även kunna märka av en förändring i gångarterna, de blir mer "trippigare" i steget. Många hästar springer även och gapar med pessoabettet, många väljer då att dra åt nosgrimman lite extra och därmed dölja problemet istället för att lösa det!

Vid ridning vill man kunna ge hästen en snabb belöning när den gör rätt, som att släppa lite på innertygeln och ge hästen en eftergift. Med ett pessoabett går inte det, eftersom bettet är överrörligt. För att kunna ge eftergift måste man därför släppa ut tyglarna helt och hållet och då tappar man allt.

Använder du pessoabett, ta en funderare över varför du gör det, vad du får ut av det och fundera på en förändring! Skona din häst från pessoabettets hemska verkan, jag lovar - din ridning kan garanterat förbättras om du byter bett!"